R.I.P Hampus

Innan mötet med spådamen så var jag riktigt nervös av någon konstig anledning. Jag blev allt mer o mer spänd, men efter en stund så släppte det bara mer o mer och när man väl var där och kom därifrån så kände man en sån otrolig lättnad! Nästan så man svävade fram efter att flera kilo lyfts bort från ens axlar. Och anledningen till att jag inte har en gamerquote topic denna gång är för att jag fick det bekräftat att min hund är död. Jag har ingen aning om hur gammal han blev och vet inte klart hur han dog, men han finns inte mer och dog tydligen ganska länge sedan.

Jag kan ju börja med att säga att jag alltid varit väldigt skeptisk.. och min pappa 10gånger värre. Men jag blev riktigt förvånad själv och inte ens pappa hade någonting negativt att säga om vårat besök hos Irmelie. Jag började med att sitta mitt emot henne i ett mysigt litet rum i centrala Stockholm. Endast vi, hennes kort och en heldel intressanta saker som hon fått. Jag fick välja vilken kortlek jag ville ha och sedan satte vi igång. Jag tänker inte gå in så inriktat på allt hon sa då mycket är väldigt personligt men det var kul, spännande och samtidigt lite läskigt hur hon kunde se mig (en total främling) hurdan person jag är, ge råd vad jag borde tänka på, saker om min barndom och min eventuella framtid. Men en gång då jag verkligen inte kunde hålla mig från tårar var när hon frågade om jag hade haft en hund, en Springer spaniel. Vilket jag har, eller han var en blandras mellan Schäffer och springer spaniel. Han var några år gammal då jag fick han vid typ 12års ålder och vi hade inte honom så länge då han började bli smått aggresiv pga sina alergier. Inte mot människor, men andra hundar.. det blev bara värre och värre så mamma beslutade att vi skulle göra oss av med honom. Och vi har ingen aning om vart han tog vägen och har faktiskt inte ens tänkt på det på evigheter! Och när en säger att han sitter brevid mig och finns vid min sida så blir man lite knäckt. Jag minns hur han apatsikt låg vid ytterdörren och väntade på att jag skulle komma hem, ville varken leka eller äta tills jag kom hem från skolan. Då han blev helt till sig av lycka, sprang runt, ylade.. och ingen har någonsin verkad så glad över att se mig. Men att han fortfarande skulle vara vid min sida verkar nästan lite löjligt.. men hur kan hon känna till den hunden när få ens kommer ihåg honom?

RIP Hampus



Men det var även många saker som fick mig att skratta. Tex när hon började med att jag är som en 5åring ibland men även stunder då jag är som en gammal tankt. En eldre vis person som är lugn och kan väldigt mycket, att jag inte är någon trög person. Till både mig och pappa hade hon sagt att jag måste leka mer blond, ta till mig av hjälp när det erbjuds och inte vara så tuff helatiden.
Måste även försöka kontrollera min styrka som jag har så mycket av. och använda den på rätt sett, för folk har tendensen att bli rädd för mig pga att jag e så ''MYCKET'', All over the place, och stark.. för det är ju nästan skrattretande hur mycket det stämmer! xD Men att det kommer så tydligt från en annan person när det är luddigt i huvudet på denna ''Hottentott'' (som hon kallade mig).

Vistelsen fick jag som en julklapp av min styvmorsa, så stort tack till Elsi! Underbar present :)

Men nu måste jag börja röra på mig, Ska till AF och därefter möta Pia och leka med hennes 3 underbara små döttrar ^^ Hare bäst!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0